Känner mig trött, har ont o magen o huvudet hänger med på halvfart.
Undrar vad som håller på att hända. Vet att det behövs en hel del nu för tiden för att jag ska säcka ihop, kämpar mig vidare med en stor dos positiva tankar, o lite meditation, funkar ju nästan jämt. Men nu känns det bara stopp.

Skrämmer mig lite att jag kännt i helgen att ångesten är tillbaka o tårarna bränner men vill inte komma ut. Skulle nog räcka att någon säger buu till mig så skulle jag börja stor lipa.

Har tagit mig ur all panikångest, stress o gud vet allt jag lidit av i många år, o äntligen börjar livet gå åt rätt håll.... tro inte att jag tänker tillåta mig att falla tillbaka o sitta hemma o tycka synd om mig själv.
Nähe, så funkar det inte för mig längre. 

Det är nog bara att ladda baterierna riktigt ordentlig o rycka upp sig o koncentrera sig på allt bra jag har här i livet.... vet att jag förhoppnings vis bara behöver ge mig själv några dagar så ska det nog kännas bättre igen, har ju lite andra planer för livet idag än att må så dåligt som jag gjort för mindre än ett år sen. 

Vem finns där för mina barn om inte jag.... 


Nog med allt *tycka synd om mig* o börja fixa iordning mig för första nagelkunden idag, hon kommer kl 09,30 o nästa sen kl 15,00

Sen ikväll ska vi se om det dycker upp nån på vårat lilla smink party vi ska ha .....

Nu ska jag dricka kaffe, äta frukost o slänga på lite av min underbara nagelolja *solar oil*