Då var det fredag igen.... fattar inte att veckorna går så fort. På söndag är det bara en vecka kvar innan jag åker ner till Staffanstorp  på nagelteknolog skolan. Sååå skönt .....

Ikväll kommer barnen hem över helgen, o Amanda har med sig pojkvännen som vill komma o träffa hennes galna familj "stackare" men har ju lovat att vara snäll mot honom.
Föreslog att vi skulle sätta han i lite jobb i halen eftersom han går bygg, lite praktik vore ju inte dumt... hehe, hon blev nästan galen på mig.
Så vi får kämpa vidare själva med vårat bygg projekt *suck*

Skönt när man får lite ryck ibland... lite städ nojja hela förmiddagen. Gick upp med Fredrik vid 6 imorse för att komma igång i tid  o få lite gjort idag.
O har ändå hunnit med ett skönt bad o fixa till mig innan han kommer hem o vi ska in till stan på lite ärenden. Han slutar redan vid 11 idag så det är riktigt nice.

Känner att det blir en helg att bara njuta o ha det skönt med familjen, nerverna börjar ju spöka lite innför vad jag gett mig in på....
Hmmf... starta eget, hoppas nu allt klaffar som jag tänkt mig. Så mycket frågor o funderingar med vilken ände man ska börja. När man ska köra igång, hur mycket kunskap jag hinner skaffa mig innan... men tycker ju ändå att vågar man inte chansa kan man ju inget vinna.

Ibland måste man ju bara komma vidare i livet. Så det kommer gå skit bra, bara känner det på mig. Återstår stt se om jag haft rätt eller inte.
Sååå tacksam för att Linda nere i skåne finns o har ställt upp med såå mycket vägledning utifrån egna erfarenheter, o att dom ställer upp så jag kan bo hos dom.
Dom som känner mig vet hur stort detta är för mig att våga ta steget.
Nog tjatat om det.

Sitter i funderar ibland vilka otroliga vändningar livet kan ha.
Är nog min tur att få va lycklig o må bra, visst är det mycket som händer med grabben fortfarande, men jämfört med hur det har varit så ger det ändå nått positivt med sig... man kämpar o traglar i mottgångar efter motgångar, o sen inser man vad stark man varit som ALDRIG gett upp hoppet.

Knäppa förhållanden man har bakom sig, fattar ju inte att jag kunnat vara såå jävla naiv... men det är ju då man utnyttjas för sin såKallade snällhet kanske. Behövs en del för att få upp ögonen o vakna till liv och inse att jag lever inte mitt eget liv utan någon annans. Är det verkligen värt att ha det så?? ...NEJ!!
Nu har jag ju träffat världens underbaraste o mest förstående sambo... fattar ju inte att han alltid står ut med mig *ler*
Löser sig för barnen o framtiden ser sååå otroligt ljus ut.
Har ju massor att ta igen kan det kännas som..... O vet att Fredrik stöttar o finns där.

Har defenitivt lärt mig att stå emot  folks negativitet... man kan inte finnas där för alla, människor är bra på att bara ta o ta, men ibland måste man nog inse att man måste ge lite tillbax oxå.
Har sorterat o vet idag vilka som är ens riktiga vänner, o dom tar man vara på.

Dom som tar åt sig äran när det går bra, men när nått dåligt händer är det så lätt att skylla på andra.... bryr jag mig inte om idag. Jag vet att det är jag som ALLTID funnits där.

Färdigtjatat om det

Ha en bästans helg....det ska jag