Då var det fredag igen.... fattar inte att veckorna går så fort. På söndag är det bara en vecka kvar innan jag åker ner till Staffanstorp  på nagelteknolog skolan. Sååå skönt .....

Ikväll kommer barnen hem över helgen, o Amanda har med sig pojkvännen som vill komma o träffa hennes galna familj "stackare" men har ju lovat att vara snäll mot honom.
Föreslog att vi skulle sätta han i lite jobb i halen eftersom han går bygg, lite praktik vore ju inte dumt... hehe, hon blev nästan galen på mig.
Så vi får kämpa vidare själva med vårat bygg projekt *suck*

Skönt när man får lite ryck ibland... lite städ nojja hela förmiddagen. Gick upp med Fredrik vid 6 imorse för att komma igång i tid  o få lite gjort idag.
O har ändå hunnit med ett skönt bad o fixa till mig innan han kommer hem o vi ska in till stan på lite ärenden. Han slutar redan vid 11 idag så det är riktigt nice.

Känner att det blir en helg att bara njuta o ha det skönt med familjen, nerverna börjar ju spöka lite innför vad jag gett mig in på....
Hmmf... starta eget, hoppas nu allt klaffar som jag tänkt mig. Så mycket frågor o funderingar med vilken ände man ska börja. När man ska köra igång, hur mycket kunskap jag hinner skaffa mig innan... men tycker ju ändå att vågar man inte chansa kan man ju inget vinna.

Ibland måste man ju bara komma vidare i livet. Så det kommer gå skit bra, bara känner det på mig. Återstår stt se om jag haft rätt eller inte.
Sååå tacksam för att Linda nere i skåne finns o har ställt upp med såå mycket vägledning utifrån egna erfarenheter, o att dom ställer upp så jag kan bo hos dom.
Dom som känner mig vet hur stort detta är för mig att våga ta steget.
Nog tjatat om det.

Sitter i funderar ibland vilka otroliga vändningar livet kan ha.
Är nog min tur att få va lycklig o må bra, visst är det mycket som händer med grabben fortfarande, men jämfört med hur det har varit så ger det ändå nått positivt med sig... man kämpar o traglar i mottgångar efter motgångar, o sen inser man vad stark man varit som ALDRIG gett upp hoppet.

Knäppa förhållanden man har bakom sig, fattar ju inte att jag kunnat vara såå jävla naiv... men det är ju då man utnyttjas för sin såKallade snällhet kanske. Behövs en del för att få upp ögonen o vakna till liv och inse att jag lever inte mitt eget liv utan någon annans. Är det verkligen värt att ha det så?? ...NEJ!!
Nu har jag ju träffat världens underbaraste o mest förstående sambo... fattar ju inte att han alltid står ut med mig *ler*
Löser sig för barnen o framtiden ser sååå otroligt ljus ut.
Har ju massor att ta igen kan det kännas som..... O vet att Fredrik stöttar o finns där.

Har defenitivt lärt mig att stå emot  folks negativitet... man kan inte finnas där för alla, människor är bra på att bara ta o ta, men ibland måste man nog inse att man måste ge lite tillbax oxå.
Har sorterat o vet idag vilka som är ens riktiga vänner, o dom tar man vara på.

Dom som tar åt sig äran när det går bra, men när nått dåligt händer är det så lätt att skylla på andra.... bryr jag mig inte om idag. Jag vet att det är jag som ALLTID funnits där.

Färdigtjatat om det

Ha en bästans helg....det ska jag

Äntligen fredag.... Har lämnat av grabben på stationen efter att det varit lite stökigt här sen onsdag kväll:
Fick reda på att han inte åkt hem till Skärblacka efterskolan, utan istället drar till Linköping med några kompisar o ringt hem o sagt att han behöver en pause från "livet" i en dag eller två... han tyckte detta va helt ok.
Bara sitta o invänta att han dyker upp o det bara va lite skrämseltecknik o att få lite uppmärksanhet.  Men iaf senare på kvällen hör an av sig tilol mig o talar om att han sover hos en kompis kompis över natten o jag inte behöver bry mig om vem det är.

Oroliga mamma Marita håller ju på att gå i taket, men bara bita ihop o verka iskall... ok, hoppas du får det bra i natt då.
Då kommer min smarta sambo på att jag har en tjänst som jag lagt in barnen på att jag kan söka på var dom är... hmmff... smart ju, till min glädje visar det sig att grabben är på ett område hemma i Tranås där hans kompis bor, känns ju genast mycket lugnande.

Iaf så lyckas han ju bita ihop tills torsdag förmiddag innan han hör av sig o kommer hem o äter lite o lovar ta tåget till Norrköping på kvällen.

Trodde jag ja... vist, han tveka inte att följa med o va nog rätt inställd på att åke , men det va nått fel med tågspåren så tågen va inställda... sätta honom på en ersättnings buss tyckte lilla Alex ett det inte kom på frågan.

Bad honom bara komma hem då så får vi lösa det imorgon bitti...

Lite skönt var det ju att se honom ,kramas lite o se att han mår bra.

Han är ju ändå min lilla plutt fast han snart blir 15 bast o har en stålvilja av gärn.

Nu är han iaf i Norrköping o på väg till skolan... skratta lite i morses gjorde han när han berättade att han sovit första natten i en källare, ganska obekvämt o tyvkte inte det va nån bra ide att rymma fler gånger.

Ska bli skönt att få hem honom ett par dagar nästa helg.

Hoppas livet börjar lugna sig snart med sånna nervpåfrestande påhitt.

Hmmf..... vad händer idag?
Inte mycket alls, blir en dag att sitta i telefon o ringa lite samtal som jag skjutit på lite o annat som kommit upp. Lika bra att ta allt på engång när man är i farten.

Känner mig överlag så trött o hängig sen jag kom hem, kan ju möjligt bero på att det inte hänt så mycket dom senaste dagarna.
Men slut på det nu, fullt upp ett tag framöver nu, o det känns skönt ... blir ju inte direkt piggare av att inget göra.
Drar till gymmet ikväll oxå när Fredrik ändå ska iväg på sin innebandy.

Facebook som jag egentligen alldrig varit så förtjust i har jag blivit en trogen vän med nu .. kolla runt lite i helgen hur det funkar med bilder o lite annat o nu loggar jag in där varje dag.
Ploppade upp ett mail förra veckan från en barndoms kompis jag inte träffat på typ 15 år o inte umgåtts med på 20, lärde känna henne när jag va runt 3 år o umgicks ständigt till 13 års åldern då jag flyttade till Borås från Trollhättan... har ju funderat en del genom åren hur hon har det idag... så snacka om att jag blev paff när hon skrev.

Dags att sätta sig o ta tag i telefon o fixa det som skall göras, sen ut i friska luften o ta en promenad.

Gott Nytt År på er alla läsare.........
Har ju legat på latsidan bra länge med mitt bloggande här nu, så det är dax att börja uppdatera lite igen nu då.
Får ju börja med att tacka Linda o Tomas för en trevlig nyårsfest, vi gick hem redan innan tolv men det berode på att jag börja det nya året så fint med att bli sjuk.
Kände av det hela dan på nyår att det börja tjockna på i lugorna, men hoppades ju på att lite alkohol skulle råda bot på det. Men där bedrog jag mig. Legat några dagar nu med jätte hosta o snärvlat o bara tyckt synd om mig själv, medans Fredrik kämpat på med våran hall renovering vi påbörja innan nyår... nu verkar det som jag smittat honom oxå. Men han är ju inte den som ligger o gnäller i första taget inte som tur är.

Skulle bara måla o frächa upp hallen va tanken från början, sen hitta jag en snygg träpanel under väggen som satt där... hmmmf tänkte jag , det där blir ju skita snyggt om vi får fram... så då började vi riva alla väggar, men sån tur hade vi ju inte... samma panel satt inte uppe överallt, så det hela slutar med att vi river bort panel o kommer in på ytter väggarna för o lika gärna lägga isolering där vilket som inte funnits innan.... så ni kan ju tänka er hur poppis jag är hos min kära sambo nu... en enkel uppfrächning slutar med mycket större kostnader o något längre tid, plus att jag går o blir sjuk så jag inte är till mycket hjälp just nu.
Inte nog med det så börja bi titta lite under plast mattan som sitter fast limmad på golvet o ser att det finns ett snyggt trägolv under vilket jag givetvis ville att vi skulle få fram. Blir ju mitt prosekt när jag piggnar till lite att sitta med värmepistol o få loss bit för bit av mattan.
Vet ju att detta kommer bli kanon när vi blir klara.

I februari åker jag ner till Malmö o bor hos Linda o Pella ett par veckor medans jag ska gå en nagelterapeft utbildning... ska bli jätte spännande, sen är tanken att jag ska starta eget... har gått hemma alldeles för länge nu o det är dags att Marita börjar bli lite som folk igen... Tänker bygga på det med lite Make-up utbildning bla. Men en sak itaget.

Hur går det med min viktminskning nu då... åt skogen kan man ju säga,... gått upp typ 4  kg sen jag tappa kollen på den, men dock lyckats tappa 2 igen, så det är nya friska tag med det oxå nu. Blev ju lite för mycket ett tag med allt som hände med Amanda o lite annat, men nu har hon bott ett tag nere i Borås o har det kanon där, förmodar att det blir så framöver. Åker ner några dagar nu i jan o ska hjälpa henne o kolla upp lite vad det kan finnas för sysselsättning på dagarna. Hon har slappat så det räcker nu o är dax för henne att ta tg i livet.

På tal om min bantnig så är det ju positivt att det enda som funkat är träningen på gymet.. minst 3 dar iveckan går jag ner där o är duktig.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan o hålla Fredrik sällskap när han tittar på hockey...